Vad innebär restriktioner?

Restriktioner kan göra att en anhållen eller häktad person inte får ringa, ta emot besök eller skicka och ta emot brev fritt. För dig som anhörig kan det kännas som total tystnad – men tystnaden behöver inte vara personens eget val.

Vad är restriktioner?

Restriktioner är begränsningar som kan beslutas för en person som är anhållen eller häktad. De används när kontakt med andra personer eller tillgång till information bedöms kunna skada brottsutredningen.

Ett vanligt syfte är att förhindra att den misstänkte påverkar vittnen eller brottsoffer, samordnar uppgifter med andra personer eller på annat sätt påverkar bevisningen.

Restriktioner är inte ett straff och betyder inte att personen är dömd.

Vem beslutar?

Vid häktning prövar tingsrätten om åklagaren ska få använda restriktioner och vilka typer av restriktioner som får användas. Åklagaren bestämmer därefter den närmare utformningen och kan ge undantag, exempelvis för ett visst besök eller en viss kontakt.

Kriminalvården ansvarar samtidigt för häktets säkerhet och praktiska rutiner. Därför kan en kontakt behöva godkännas både utifrån restriktionerna och utifrån häktets säkerhetsbedömning.

Vad kan restriktionerna påverka?

Varför hör personen inte av sig?

Det kan finnas flera förklaringar:

• telefonsamtal är inte tillåtna ännu,
• ditt telefonnummer väntar på kontroll eller godkännande,
• brev granskas och har blivit fördröjda,
• personen vet inte ditt nummer utantill,
• personen mår dåligt eller försöker förstå situationen,
• häktets praktiska rutiner gör att kontakten tar tid.

Utebliven kontakt är därför inte ett säkert tecken på att personen avvisar dig eller inte vill prata.

Vad kan du som anhörig göra?

1. Ta reda på vilket häkte personen finns på, när den uppgiften kan lämnas ut.
2. Kontakta häktet och fråga om de allmänna rutinerna för brev, besök och telefonsamtal. Personalen kan sällan diskutera själva utredningen.
3. Skicka ett lugnt och neutralt brev med ditt namn, adress och telefonnummer.
4. Be försvararen vidarebefordra praktisk information när det är möjligt och lämpligt. Försvararen företräder den misstänkte och kan inte alltid lämna information till dig.
5. Skriv ner vad som är akut hemma, exempelvis barn, bostad, husdjur, mediciner eller räkningar.
6. Ha tålamod med handläggningen. Ett medgivande från åklagaren innebär inte alltid att kontakten kan genomföras omedelbart.

Att skriva brev

Ett första brev kan vara kort och tryggt:

Jag tänker på dig och finns här. Barnen är omhändertagna och det viktigaste hemma är ordnat. Mitt telefonnummer är [nummer] och min adress är [adress]. Du behöver inte förklara något i brevet.

Undvik att skriva om bevisning, förhör, vittnen, andra misstänkta eller vad någon bör säga. Undvik också meddelanden från andra personer som kan vara inblandade i ärendet.

Det här ska du inte göra

• Försöka använda någon annans telefonnummer för att komma runt ett avslag.
• Be en annan intagen eller anhörig föra vidare meddelanden.
• Kontakta vittnen, brottsoffer eller andra misstänkta om utredningen.
• Skicka kodade, dolda eller vilseledande budskap.
• Diskutera vad personen eller andra bör säga i förhör.
• Publicera känsliga uppgifter om ärendet i sociala medier.

Kan restriktionerna ändras?

Ja. Restriktioner kan ändras, lättas eller tas bort under utredningen. Åklagaren kan också ge undantag för en särskild kontakt. Den häktade bör prata med sin försvarare om hur restriktionerna påverkar honom eller henne och vilka möjligheter som finns att få beslut prövade eller ändrade.

Som anhörig kan du framföra ett önskemål om kontakt, men du kan inte kräva att åklagaren eller häktet godkänner ett samtal eller besök.

När barn väntar på kontakt

Förklara på ett enkelt sätt att den vuxne kanske inte får ringa just nu, utan att lova ett datum som du inte kan kontrollera:

Han eller hon är på en plats där det finns regler för när man får ringa och träffas. Tystnaden betyder inte att du är bortglömd. De vuxna försöker ordna kontakt så snart reglerna tillåter det.

Barn behöver främst trygghet, rutiner och sann information på en nivå som passar deras ålder.

Snabb checklista

• Jag vet vilket häkte jag ska kontakta.
• Jag har frågat om de allmänna rutinerna, inte om utredningens innehåll.
• Jag har skickat ett neutralt brev med mina kontaktuppgifter.
• Jag har inte kontaktat personer som kan vara inblandade i ärendet.
• Jag har skrivit ner praktiska frågor som måste lösas hemma.
• Jag har förklarat situationen lugnt för eventuella barn.

Sammanfattning

• Restriktioner används för att skydda en pågående utredning.
• De kan begränsa samtal, besök, brev, gemenskap och tillgång till medier.
• Tingsrätten och åklagaren har olika roller i besluten.
• Kriminalvårdens säkerhetsrutiner gäller parallellt.
• Tystnad betyder inte automatiskt att personen inte vill ha kontakt.
• Försök aldrig kringgå begränsningarna.